Över ett år sen sist. När jag av en händelse gick in på bloggen för att få fatt i en länk såg jag att det faktiskt finns personer som går in här och läser ibland!
Jag har funderat över vad jag ska göra med bloggen. Den känns inte aktuell att fortsätta skriva i på samma sätt som tidigare. Jag leker med tanken att starta en ny blogg – en blogg som handlar om mitt nya liv. Man kan aldrig separera ett liv från ett annat, men ett nytt skede i livet…
Så här ser mitt nya skede i livet ut:
Jag sitter i ett radhus i en avlägsen, men ack så vacker, förort till Hufvudstaden med en kopp kaffe i handen. På övervåningen sitter prinsessorna och tjattrar om huruvida de ska bowla (Wii) eller fortsätta titta på Avatar på barn-TV. Bredvid mig står en kaninbur med en svartvit dvärgkanin som lystrar till namnet ”Ludde” – en present till Stora Prinsessan från älskade Morfar. Vi åt frukost för någon timme sen och vinkade av min man som inte har förmånen att vara ledig nu efter nyår.
Dagens plan ser ut som följer:
- Baka bullar
- Gå på utflykt till Stora Prinsessans nya skola där hon börjar i mitten av februari
- Åka pulka
- Gå hem och äta bullarna (med en kopp varm choklad)
- Jobba med mitt nya Friskis-pass
- Invänta mannen och sen åka iväg till en god vän för lite Pizza-middag
- Åka hem, lägga barnen och softa i soffan framför någon film
Livet ser inte så annorlunda ut vid första anblicken. Men platsen är ny. Och känslorna. Och han som är min man. Vi gifte oss i somras – ett fantastiskt fint bröllop med bara de allra närmaste.
Prinsessorna blir bosatta här om ett par månader med nytt dagis och ny skola och allt vad det innebär. De är trygga i att de ingår i två familjer som bara tokälskar dem. De har dessutom fått en utökad krets med människor runtomkring dem som avgudar dem.
Jag är samma person som tidigare. På utsidan. Fortfarande blond, fortfarande Friskis-ledare, fortfarande i kommunal tjänst (dock ny kommun)… Mer försiktig på insidan. En skilsmässa tar nog väldigt lång tid att komma över – hur den än sett ut… Och jag har lärt mig massor – om mig själv och om andra. Och om livet. Har jag blivit klokare för det?
Nej – om livet blir man aldrig fullärd.
). I eftermiddag ska jag träffa fina väninnan J i exotisk miljö. Livet känns helt ok just nu faktiskt (trots den stundande tvättupphängningen)!
)
