Som många redan vet har lill-prinsessan en mycket bra förhållande med sin morbror (d v s Lillebror). Lillebror har just kommit hem från Rhodos och idag hade vi bestämt lunchdate, jag, lill-prinsessan, Lillebror och en kompis till mig.
Vi äter oftast på samma ställe så lill-prinsessan känner igen sig. Idag var vi först på plats och stod och småpratade med servitrisen (som var från Vietnam och tyckte lill-tejejen såg vietnamesisk ut) när kompisen anlände. Lill-prinsessan blev stel av skräck och kastade sig i min famn. I vanliga fall känner hon igen kompisen, men inte idag. När morbror kom vinkade han glatt till oss varpå lill-prinsessan gömde sig i min hals. Kompisen och morbror var i ett huj förvandlade till Läskiga kompisen och Monstermorbror och sådana hälsar man inte på om man är en lill-prinsessa!
Sen vägrade hon lämna mitt knä under hela lunchen. Hon satt tryckt intill mig och mumlade ibland ett ord – “Farlig” (vi brukar ofta använda uttrycket – “Det är inte farligt”)! Inte ens maten kunde locka fram hennes lilla ansikte från gömmorna. På slutet tog hungern över och hon åt lite ris och kyckling.
När lunchen var slut tog vi kaffe och Monstermorbror hämtade kakor. Då bestämde sig lill-prinsessan för att morbror kanske inte var så farlig ändå och kröp ur min famn och upp i barnstolen bredvid och åt sina kakor. Fem minuter senare kramade och pussade hon morbror som om ingenting hade hänt.
