Vi adoptivföräldrar är nog extra känsliga för uttalanden och anmärkningar om våra barn och deras ursprungsländer och övertolkar kanske ibland saker och ting som mer “rasistiska” än de faktiskt är för att vi är så måna om att skydda våra små. Kanske behöver vi inte alltid stå beredda på “barrikaderna”?
Det var en klok blivande adoptivpappa som tyckte så när vi gick den obligatoriska föräldrarutbildningen hösten 2005. Jag försöker alltid ha det i bakhuvudet och inte övertolka människors kommentarer utan försöker vara tålmodig och tänka det bästa. Igår kväll sändes dock, på bästa sändningstid i svt:s Allsång på Skansen, en “Kina-sketch” framförd av Sissela Kyle (som jag har en stor respekt för i vanliga fall – jag tycker hon är en jättekul kvinna!). I Sisselas framförande tycker jag dock att jag kunde ana mig till de plumpa skämt som man ofta ser i gamla sketcher från 50-talet där ord som “gula febern” och pekingeser som äter ris och rutten fisk kanske inte var helt ovanliga, men i Sverige 2008 tycker jag de är hyfsat malplacerade.
Kanske överreagerar jag, kanske inte, men det är min högst personliga åsikt att jag vill kunna visa mina barn ett Kina som ett land som de kan vara stolta över att komma från (nu tänker jag både på lill-prinsessan och på nr 3 som väl förhoppningsvis också ska komma från Kina) och då hjälper inte nedvärderande monologer som den som Sissela Kyle framförde nämnvärt.
